Låta sig luras

Visst är det väl tur att man glömmer. Man minns dessutom selektivt. Under helgen som gick satt min man och jag och tittade igenom gamla bilder. Några av bilderna har jag knappt sett sedan de togs.




Söderbygårdens kök före renoveringen

Det var då jag insåg hur jag väljer att glömma vissa saker. När jag fick se den här bilden av vårt kök som det såg ut när vi flyttade in satte jag mig närmare datorn och sa: Nej men så där såg det väl ändå inte ut. Så illa var det väl ändå inte ? Men bilderna ljuger inte. Det är mitt eget minne som lurar mig, eller snarare besparar mig det värsta. Plötsligt kom jag ihåg de sena kvällarna, det ändlösa kapandet av kakel, de 4 lagren färg i taket som nästan förstörde min nacke, oljudet av golvslipen, allt dammet och grannfruns kommentar att “Det blir aaallldriiig färdigt !”

Men det blev det. Och det blev förbaskat bra. Nu njuter vi av att vara i vårt kök.

Jag kan fortfarande glädjas åt det vackra golvet, speglingarna i den nattsvarta graniten, de breda takplanken som fick exakt rätt kulör eftersom jag blandade den själv, de jämna kakelfogarna och listerna som sitter på plats nu. Och inte minst, att vi hade roligt medan vi jobbade, maken och jag.

Det allra go´aste med att renovera sitt hem själv tillsammans med sin käresta är att man växer tillsammans. Och man får det precis som man vill ha det.

Efter köket har vi renoverat sovrum, hall, trapphus, TV-rum, kontor och halva vardagsrummet samt även utvändigt eftersom huset var nästan inte alls underhållet utomhus. Till sist var jag så höggravid att jag inte kunde klättra på stegar längre så där avstannade renoveringen i vardagsrummet. Nu är vår dotter 4 år och det börjar klia i fingrarna igen. Det börjar bli tid för att slutföra i vardagsrummet. Nu ser jag fram emot det för som ni redan vet så är mitt minne mycket selektivt.

Bilder på vårt kök som jag tog idag kommer i ett senare inlägg. Nu måste jag ut i vårsolen och tanka lite energi. Hoppas att du också har en solig och fin dag hälsar
Moa