Hattmani

Jag har pippi på huvudbonader. Hattar och mössor har blivit ett samlarobjekt för mig. Här är mitt senaste fynd. En käck mössa med tofs av konstmaterial. Gissar att den är tillverkad någon gång på 70-talet. Den kommer från Wigéns, har litet brätte av skinn och handsytt foder av siden. Nu ska vi snart ut på promenad min mössa och jag.

Mössan och jag fann varandra i en guldgruva som heter Iris Mode. Man ska ju inte nämna damers ålder men innehavarinnan är ett krutpaket på 80+. Hon har haft sin lilla butik sedan 50-talet och hon kan sitt värv. Säger hon att "den där kan du inte ha" då lyder jag. Yrkeskunskap ska man ha respekt för.

Hon väljer kunder till sina hattar om ni förstår vad jag menar. Gillar ni hattar ska ni absolut göra ett besök hos Iris, det är en upplevelse.

Ha en skön helg med eller utan mössa hälsar
Moa

Karin och jag

Min man har gett mig en bok som jag lusläser just nu. Den är skriven av Lena Rydin och handlar om Karin Larsson som en gång i tiden bodde på Lilla Hyttnäs i Sundborn. Numera är Carl och Karin Larssons hem museum. Dit kom jag en gång i tonåren under en tråkig turistresa. Sedan dess är jag fast.

Karin och hennes inredning, färger, hantverk och konst talade direkt till mig. Det var som att möta en gammal god vän som jag hade känt länge. Och den känslan har hållit i sig för mig.

Om Karin hade levt idag är jag helt säker på att hon hade varit en erkänd designer. Kanske med egen TV-show (trots att hon verkar ha varit naturligt blyg). Hur som helst så är jag mycket tacksam att så mycket av hennes produktion finns bevarad. Och att vi kan njuta av hemmets utformning ännu idag.

Hon var en skicklig och nyskapande textilkonstnär. När jag bläddrar i boken tycker jag att jag känner igen mig i de textilier som jag själv har valt att jobba med och säljer i min internetbutik. Jag hoppas att Karins arv innebär att skickliga hantverkare kan få uppskattning för det arbete som de utför i vår tid. Och att vi kan se värdet i det arv som vi har att förvalta.

Nu väntar bokföring, Skatteverket och andra munterheter för mig idag. Ska trots allt försöka hitta en "guldstund" och ta en promenad på lunchen. Jag hoppas att du också hittar guldstunder under din dag.

Nu blommar det !

Ja snart iallafall. Den här krukväxten har jag ärvt av svärmor och jag har inte en aning om vad den heter. Jag trodde inte att den kunde blomma. Men nu mitt i smällkalla vintern nu är det snart dax! Är det någon som kan säga vad det är för slags växt?

Vi har äntligen fått snö här i Uppland. Det är visserligen inte många centimeter men det räcker för att kunna åka kälke. Igår fick vi äntligen inviga julklappskälken. Den hade hela familjen kul med. En och annan vurpa blev det men inga allvarliga blessyrer. 

Dagarna blir lite längre trots allt. Jag har köpt mina första fröpåsar med frö till sommarblommor, kunde inte låta bli. Det är lite märkligt att jag å ena sidan jublar över att äntligen kunna åka kälke, men å andra sidan finns längtan efter våren. Ska hugga lite ved nu så att vi har till vedspisen i köket. Vi har haft en klar och vacker dag så jag gissar att det kan bli årets första riktigt kalla vinternatt inatt.

Sköt om er i januarikylan hälsar
Moa

Renoveringsprojekt nr femtioelva

Nu har sotaren varit här så nu fungerar inte vår värmepanna. Irriterande. Tack och lov för vedspisen säger jag bara. Allt sot som sätter sig i huden går bara inte att få bort. Till slut ser jag ut som en sotare även jag, fastän jag tvättar och tvättar. Nåja, vad är väl lite värme i huset, jo alldeles underbart ! Fortsättning följer kan jag garantera.

Jag hade egentligen tänkt skriva om vår renovering av alla innerdörrar. I vårt hus finns 13 st innerdörrar. Nu har vi renoverat 9 st. Vi börjar se slutrakan närma sig. Så att vi kan kasta oss in i nästa projekt. Det är ju så med gamla hus, det finns alltid massor att göra.

Det visade sig att alla innerdörrar var gamla gedigna spegeldörrar i massivt trä. Någon gång på 40-talet försågs de med masonitskivor och nya beslag. Släta och fina blev de. Nu har tiden hunnit ikapp och nu tycker vi naturligtvis att det är mycket vackrare med originalen.

Vi har betat av dörr efter dörr, rivit masonit, spacklat och slipat och målat. Vi har använt vattenburen snickerifärg, högblank och vit, till samtliga dörrar som är klara.

Nu när den senaste (10:e dörren) togs fram började jag fundera. Skulle det inte vara intressant, kul och lärorikt att måla med linoljebaserad färg istället? Vi får se vad det blir. Fortsättning följer även när det gäller detta projekt. Vill du se utförligare beskrivning av renoveringen kan du följa den på Byggla.se

Ha det gott i januaridiset hälsar
 Moa

Men till nästa år igen !

Nu är glada julen slut, slut, slut. Hemma hos oss plockar vi fram julpyntet till sista advent och sedan plockas det ned till 20:e dag Knut. Tiden däremellan går alltid för fort. Granen är ju så fin och alla stjärnor och ljusstakar behövs verkligen den här årstiden. Det har hänt att jag har haft julgranen kvar ända in i februari. Sedan luktar det granbarr om dammsugaren fram till midsommar. Det gör jag inte om. Så nu åker granen ut och allt det andra julpyntet åker ned i sina kartonger.

Tiden till nästa advent känns oooäänndlig. Och vips är vi där igen. Jag skulle vilja ha en bromsknapp och bromsa tiden med lite. Särskilt sedan vi fick barn har jag blivit medveten om hur fort tiden går. Men tyvärr har jag inte hittat någon broms. Det gäller bara att vara så närvarande här och nu som det bara går. Ingenting går i repris.

Ha en bra, positiv, lyckad och minnesvärd fredag den 13:e och ta vara på dina nära och kära hälsar
Moa

Ha en trevlig trettondagsafton !

I morgon dansas julen ut. Men ikväll ska vi ha fest här hos oss. Jag har dukat med min favoritservis. Den heter "Diné" och tillverkades av Rörstrand en gång i tiden. Jag letade efter en vacker klassisk servis i vitt porslin och till slut föll jag för Diné. Det har jag aldrig ångrat, den kommer jag nog aldrig att tröttna på. Det är egentligen succéklassikern "Blå blom" från samma tillverkare, men utan de blå klasarna.

Linneduken och servetterna har min svärmors mamma vävt. För att berätta hela historien så har hon odlat linet, skördat det och bearbetat det för att sedan bleka och väva underbara alster av tråden. Tänk den som hade fått gå i lära hos henne..................Men jag mötte min blivande make först när hans mormor hade gått bort. Så jag får nöja mig med att använda, hedra och glädjas över allt det vackra som hon skapade.

Ha en riktigt trevlig helg och njut av den långa ledigheten, med eller utan snö !
Moa