Kära dagbok

Jo, jag skriver dagbok. Har gjort så i större delen av mitt liv. Jag började redan i 10-års åldern med små noteringar och har sedan fortsatt med längre och kortare uppehåll beroende på hur livet i övrigt har sett ut. Många av mina gamla dagböcker har jag sparat. Vilken guldgruva de är. Jag glömmer så fort och lätt. Men då finns anteckningarna där och kan påminna.

Just nu har jag börjat på en ny dagbok som min man köpte till mej i somras. Den har ljust grå blad med vita linjer i. Det är behagligt att skriva i den. Annars brukar jag föredra olinjerade blad. Det är en glädje och faktiskt lite "terapi" att skriva av sej både stort och smått.

Igår skulle jag kolla hur det var med en släktings födelsedag ifjol. Där fanns mycket riktigt noteringarna som jag letade efter i dagboken. Men det fanns så mycket mer också, jag hade skrivit ner hur lillans potträning fortskred för ett år sedan. Tänk att det är bara ett år sedan hon slutade med blöjor. Nu känns det som att det var väl flera år sedan...............

Så där kan man hålla på att kolla, "Hur var det nu". Men främst använder jag skrivandet för att bearbeta det som händer här och nu. Om du inte redan har testat att skriva dagbok så vill jag peppa dej att göra det. Bloggskrivandet fungerar som en slags dagbok för många. Men det allra mest privata och personliga kanske inte hamnar på bloggen. Då är dagboken oslagbar. Den är bara för dej själv och ingen annan.

Lycka till med skrivarlivet hälsar Moa!