måndag 23 april 2012

Min skattkista


Min kista med textila skatter i står i salen här hemma. En nästan likadan kista står i mitt föräldrahem i östra Norrbotten. Döm om min förvåning när jag klev in på Knut Knutssons Auktionskammare i Uppsala och där stod kistan. Först trodde jag att det var min morfars farmors kista, men när jag kollat årtalet och initialerna på lockets insida förstod jag att det var det inte. Men de två kistorna är förvillande lika, sannolikt målade av samme målarmästare. Naturligtvis fick kistan följa med mig hem när vi väl hade träffats, något annat hade varit otänkbart. Det kändes nästan som om kistan hittade mig och inte tvärt om.


Hur som helst, det var egentligen en annan slags skattkista som jag hade tänkt att skriva om. För några veckor sedan råkade min man se att Fredrik Lindström med programmet "Svenska dialektmysterier" hade gjort ett program om min barndoms vilda tungomål. Naturligtvis var jag tvungen att bänka mig vid TV:n. Mitt första språk är rikssvenska för det talade våra föräldrar med oss barn när vi växte upp. Men mitt andra språk är överkalix-målet, en medeltida form av det svenska språket som det talades för så där 500 år sedan. Mina morföräldrar och deras syskon talade helst den gamla formen, "bondskan". Det var deras första språk. Rikssvenskan fick de lära sig när de började skolan.



I Fredrik Lindströms välgjorda och charmiga program fick jag veta mycket om språkets historia och dess utveckling. Varför vi stavar svenskan så märkligt ibland fick sin förklaring i Fredriks program. Sättet att uttala orden i medeltidens svenska lade grunden för hur vi fortfarande stavar idag. Plötsligt förstod jag! Och plötsligt insåg jag vilken språklig skatt det är att vara flerspråkig och vilken underbar nyckel det kan vara.

Nu förstår jag att både språket och de gamla vackra möblerna är skatter värda att vårda och bevara så gott det går. Både föremålen och orden ger oss länkar till vår egen historia.

2 kommentarer:

  1. Kistan har jättevackra målningar, har aldrig sett någon liknande förut. Det var nog förutbestämt att du skulle hitta kistan, den ville hem till Norrland.
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  2. Kistor är bara så underbara och din nya är bara så fin! Tror du att du kan hitta målarens namn från nån museikatalog?

    SvaraRadera